Afrikadebatt i Sveriges riksdag

Den svenska riksdagen debatterade den 9 juni regeringens förslag till ny Afrikapolitik, ”Sverige och Afrika – en politik för gemensamma utmaningar och möjligheter”.

Regeringen presenterade i förslaget en svensk Afrikapolitik med utgångspunkt i de positiva förändringar som Afrika har genomgått under den senaste tioårsperioden och den utveckling som under samma period har skett i Afrikas relationer med omvärlden, inklusive Sverige. Regeringen betonade det afrikanska ansvaret för den egna utvecklingen.

Förslaget beskriver det utrikespolitiska ramverk som Sverige agerar inom. Partnerskapet mellan EU och Afrika lyfts särskilt fram. Regeringen drar upp riktlinjerna för en svensk Afrikapolitik vars syfte är att stödja afrikanska länder och deras invånare i ansträngningarna för fred, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Afrikas fulla och aktiva deltagande i politiskt och ekonomiskt samarbete på global nivå ska främjas. Kontaktytorna mellan Sverige och Afrika ska breddas, något som gagnar båda parter.

Förslaget diskuterar Afrikas utveckling utifrån en bred ansats som inkluderar säkerhetspolitik, biståndspolitik, handelspolitik, miljö och klimat, ekonomisk tillväxt, social utveckling och hälsa. Man betonar det inbördes sambandet mellan de olika frågorna, liksom betydelsen av förstärkt demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och frihet, samt ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Den socialdemokratiska oppositionen konstaterade i sin kommittémotion att regeringens förslag ger en bred bild av Afrika där man inkluderar både möjligheter och hot mot kontinentens utveckling. Men, skriver socialdemokraterna, vid en noggrannare läsning framstår skrivelsen i många delar som ”tunn och i avsaknad av konkretion”. Handelspolitiken har fått stort utrymme i skrivelsen, samtidigt som regeringen lägger ned ambassader i Afrika och minskar exportfrämjande insatser, båda viktiga förutsättningar för att utveckla handelskontakter. Partiet tycker också att regeringen redovisar sin syn på de mänskliga rättigheterna i allmänna ordalag utan konkretisering.

Vänsterpartiet ser enligt sin kommittémotion positivt på att regeringen lagt fram en Afrikaskrivelse som inte enbart fokuserar på en negativ syn. Partiet instämmer i många av de analyser som regeringen presenterar men riktar också kritik mot skrivelsen. Regeringen har, enligt vänsterpartiet, en alltför stor och ensidig tilltro till att tillväxt och ökad frihandel leder till en önskad utveckling. Den viktiga frågan om skuldavskrivningar tas knappast upp i skrivelsen liksom inte heller problemen kring de ekonomiska partnerskapsavtalen, anser vänsterpartiet.

Miljöpartiet skriver i sin kommittémotion att regeringens förslag tydligt slår fast att biståndspolitiken även i fortsättningen ska vara inriktad på att stärka fattiga människors makt att själva förändra sina levnadsvillkor. Partiet pekar på att regeringen framhåller vikten av stabila institutioner, lokalt förankrad demokrati, en politisk kultur som bygger på dialog och tolerans samt betydelsen av det civila samhället och oberoende media. I skrivelsen saknas dock enligt miljöpartiet en problemanalys samt konkreta strategier och mål när det gäller hur fattiga människor ska kunna delta i och styra inriktningen på biståndet och politiken i dess helhet.

Utskottet ställde sig bakom regeringens syn på svensk Afrikapolitik. Den innefattar säkerhetspolitik, biståndspolitik, handelspolitik, miljö och klimat, ekonomisk tillväxt, social utveckling och hälsa – frågor som hänger samman sinsemellan och som är kopplade till bl.a. demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Riksdagsdebatten den 9 juni varade en stor del av eftermiddagen och omfattade ett 60-tal inlägg och repliker. Även biståndsminister Gunilla Carlsson från moderaterna deltog i debatten. Carina Hägg från socialdemokraterna inledde debatten med ett längre inlägg.

- Vi vill bryta den ensidiga bilden av Afrika som fattigt, svältande och hjälplöst mot en mer nyanserad bild som speglar en helhet men också visar på utvecklingsmöjligheterna, sade hon. Afrika är storstäder. Afrika är megastäder. Afrika är också landsbygd, men inte bara landsbygd.

I sitt inlägg spände Carina Hägg över en rad frågor, som kvinnors rättigheter, migration, trafficking av kvinnor, arbetsvillkor, miljö, demokrati och fackliga rättigheter, krig och konflikter.

Hans Linde från vänsterpartiet var kritisk mot regeringens uppfattning att frihandel och ekonomisk tillväxt är avgörande för att bryta Afrikas fattigdom. Bodil Ceballos från miljöpartiet ansåg att tryggad livsmedelsförsörjning var en viktig fråga som borde lyftas fram bättre.

Gustav Blix från moderaterna talade för allianspartierna och ansåg att det var bra att regeringen prioriterar inom ramen för biståndet.

- Vi kan och ska inte göra allt överallt, sade Gustav Blix. Men där vi ska vara ska vi också vara seriösa, långsiktiga, effektiva och samarbeta väl med både ländernas regeringar och andra partner.

Biståndsminister Gunilla Carlsson fick applåder från regeringsbänkarna för sitt inlägg där hon påpekade att det jämfört med för tio år sedan är många positiva förändringstendenser i Afrika:

- Antalet väpnade konflikter har minskat eller går mot en lösning, sade Gunilla Carlsson. Respekten för mänskliga rättigheter förbättras och demokratier stärks. Den ekonomiska utvecklingen är framgångsrik i många afrikanska länder. Tillväxten för kontinenten som helhet har ökat. Många människor har tagit sig ur fattigdom och förtryck även om undantagen är många och variationerna stora.

I den avslutande omröstningen röstade regeringspartierna och socialdemokraterna för utskottets kommentarer till Afrikaskrivelsen, medan vänsterpartiet och miljöpartiet röstade för reservationen.

To the top