Möjligheter och villkor inom den informella ekonomin

I april arrangerade Nordiska Afrikainstitutet en konferens i Uppsala om den informella ekonomin, följd av ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Strax före seminariet träffade vi föredragshållarna Winnie Mitullah, Jan Theron och Pat Horn för ett samtal om villkor och möjligheter för människor som arbetar inom den informella ekonomin.

Intervju av Anna-Karin Florén (maj 2007)

– Afrika har en gammal informell sektor med traditionell handel på gator och marknader. Men i takt med att globaliseringen ökat konkurrensen mellan företagen har den informella ekonomin kommit att omfatta nya sektorer, säger Winnie Mitullah.

Winnie Mitullah är adjungerande professor på institutionen för utvecklingsstudier vid Nairobis Universitet och en av grundarna till Kenya National Alliance of Street Vendors and Informal Traders.

– Arbetsgivare som tvingas följa arbetsmarknadslagar vid reguljära anställningar har börjat ta in personal från personaluthyrningsfirmor för att undkomma minimilöner och andra regleringar. Det uppstår en informalisering av den formella ekonomin, säger Jan Theron, forskare på the Institute of Development and Labour Law vid Kapstadens universitet.

I Sydafrika utgör den informella sektorn mindre än 50 procent av den totala arbetskraften, i alla andra afrikanska länder överstiger den 50 procent.

Pat Horn är internationell koordinator på StreetNet International i Durban och verkar för att främja rättigheter för människor som arbetar inom den informella ekonomin. Organisationen samlar handlare i 22 länder i Afrika, Asien och Latinamerika.

– Alla arbetare som inte har heltidsarbete inom den formella arbetsmarknaden, tillhör den informella ekonomin. De flesta jobbar under oanständiga förhållanden, säger hon.

Winnie Mitullah berättar om gatuförsäljare som utsätts för trakasserier, utpressning och till och med mord och om kvinnor med små barn som arbetar på gatan tolv timmar i sträck utan tillgång till rent vatten och toaletter.

– Några lagstadgade rättigheter att hänvisa till finns inte, säger hon. 

– Sektorn drar till sig korruption. Ofta överstiger gatuhandlarnas kostnader för mutor och konfiskerade varor den skatt som handlare inom den reguljära ekonomin betalar.

Storföretagens investeringar i Afrika ökar, ändå fortsätter klyftorna att växa. Ökande fattigdom går hand i hand med den informella ekonomins expansion.

– Politikerna blundar för situationen och verkar hoppas på en spontan normalisering. Men innan vi kan åstadkomma förändring måste myndigheterna acceptera att den informella ekonomin är en realitet, säger Winnie Mitullah.

– Egentligen är det orimligt att en sektor som utgör mer än hälften av ett lands totala ekonomi betraktas som informell, säger hon.

De afrikanska ländernas arbetsmarknadslagstiftning bygger på kolonialtidens regelverk och utgår ifrån en kontrollerad europisk ekonomi.

– Lagstiftningen måste anpassas för en ekonomi som innefattar förkoloniala förhållanden så att folk kan vara laglydiga, säger Winnie Mitullah.

– I Nairobi finns tio tusentals människor som arbetar med handel på gatan, men myndigheterna har bara delat ut 8000 licenser för laglig handel. De informella handlarna har stora problem med trakasserier från polis och myndigheter.

Winnie, Pat och Jan är överens om att organisering är den bästa metoden för arbetare som vill förbättra sina villkor.

– Organisationer ger människorna som verkar inom den informella ekonomin en röst, säger Pat Horn.

StreetNet fäster större vikt vid rättigheter och skydd för den enskilde än pengar.

– Det har genomförts enkäter som visar att de flesta gatuhandlare prioriterar säkerhet framför pengar. Mikrolån kan vara bra i vissa fall, men om belånade varor konfiskeras och den skuldsatte inte längre har något att sälja förvärras problemen, säger Pat Horn. 

StreetNet hjälper mindre organisationer och kooperativ att skriva stadgar och manualer, de bygger internationella nätverk och samarbetar med andra sociala organisationer för till exempel jordlösa och hemlösa.

– Lösningarna kan inte komma uppifrån. Arbetarna måste vara involverade i förändringsprocessen, men det finns inga mallar för hur organisationerna ska se ut. Nya organisationsformer dyker upp hela tiden, beroende på vilka problem som finns lokalt, säger Pat Horn.

– Kontraktsanställda i gruvor och annan tung etablerad industri kan organiseras kring fysiskt skydd, de som arbetar servicesektorn har andra behov, säger Jan Theron.

Det händer att gatuförsäljare fördrivs om de uppfattas som ett stökigt inslag i stadsbilden. Pat Horn berättar att myndigheterna i Sydafrika börjat ”röja upp” inför världscupen. StreetNet arbetar för att de fattigas organisationer inkluderas i förberedelsearbetet.

– Fördrivningarna berövar människor både hem och utkomst och för ner dem i än djupare fattigdom. Myndigheterna tar inte ansvar för konsekvenserna, säger Pat Horn.

– Utan organisationer blir människorna i den informella ekonomin känsliga för politiska nycker. Det är inte ovanligt att politiska partier utfärdar löften i valtider som de bryter när de kommer till makten. Starka organisationer kan i bästa fall få politiskt inflytande, säger Winnie Mitullah.

Det händer att organisationer motarbetas från politiskt håll om de uppfattas som ett hot mot etablissemanget.

– Men organisationerna finns ju till för att skapa dialog mellan dem som står utanför samhället och etablissemanget. De bidrar till att skapa ett inklusivt samhälle, säger Winnie Mitullah.

Pat Horn tror inte att organisationer som samlar arbetare inom den informella ekonomin kan påverka stora företags agerande. Däremot kan de göra stor skillnad för mannen på gatan.

– I Indien tillverkar kvinnor bindicigaretter i hemmen. Innan cigaretterna når konsumenten har de passerat 20 mellanhänder. Nu har tillverkarna börjat organisera sig för att komma runt mellanhänderna och få större del av inkomsterna, säger Pat Horn.

– När det saknas tydliga arbetsgivare är mellanhänder ofta ett problem, säger Jan Theron.

Pat Horn berättar om några kvinnor i Durban som samlade kartonger för återvinning. Varje vecka kom en man och köpte de ihopsamlade kartongerna för en struntsumma. Kartongerna sålde han sedan vidare till ett återvinningsföretag, till ett betydligt högre kilopris.

– StreetNet informerade återvinningsföretagets chef, som inte kände till kvinnornas situation, och utbildade kvinnorna i hur de skulle läsa av vågen. Kvinnornas inkomster tredubblades på två veckor.

De senaste åren har framgångsrika skräpsamlar- och återvinningskooperativ växt upp i Asien och Sydamerika.

– Nätverk och kooperativ är en form av entreprenörskap som ger egenmakt. Med kooperativ verksamhet kan arbetarna själva samla kapital och göra investeringar, säger Jan Theron.

Han berättar om några småskaliga jordbrukare som odlar Rooibos te strax utanför Kapstaden:

– De startade kooperativet för att marknadsföra sina produkter. Marknadsföringen gjorde succé. Kooperativet kunde expandera och skapade nya arbetstillfällen.

– Också inom den informella ekonomin finns utrymme för tillväxt. Istället för att se den som ett problem, borde man se den som en möjlighet., Winnie Mitullah.

– På sikt är också frågan om skatteuttag viktig eftersom skattebetalare kan ställa krav på samhället, säger Jan Theron. 

Under de senaste åren har antalet organisationer ökat och Pat Horn tycker att StreetNets arbete leder till vissa förbättringar.

År 2002 arrangerade Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, en konferens om den informella ekonomin. Sedan dess har begreppet populariserats och fått större internationellt genomslag.

ILO driver projektet Descent Work som särskilt riktar sig till människor som arbetar inom den informella ekonomin, och kvinnoorganisationen ILIA har samlat 800 000 medlemmar i hela världen.

– Internationella organisationer är viktiga för utbyte av kunskap och erfarenheter, men också för att sätta press på makthavare. Det behöver spridas rapporter om hur människor behandlas och om vad som händer i olika länder, för att fler ska få upp ögonen för de här frågorna, säger Pat Horn.
To the top