Mer än ord behövs mot Afrikas Milosevic

Efter valet i Zimbabwe den 29 mars verkade Robert Mugabe skadad i grunden. Oppositionen anade för ett kort ögonblick möjligheten till ett maktskifte utan våld. Det tog ett par månader för den 84-årige diktatorn att resa sig och börja slå tillbaka mot den segrande oppositionen kring Morgan Tsvangirai. I dag finns det inget tvivel kvar längre: vad vi nu ser i Zimbabwe är ingenting annat är naken politisk terror med det enda syftet att låta en regim och en ledare utan legitimitet klänga sig fast vid makten.

Läget i Zimbabwe har nu klara likheter med läget i Serbien i oktober och november 2001, när Slobodan Milosevic hade förlorat presidentvalet, men med manipulerade valresultat klängde sig fast vid makten i ännu ett par veckor. Skillnaden mellan de två är att ”Afrikas Milosevic” är beredd att slå till mot sina kritiker och mot sin egen befolkning med våldsmetoder som den serbiske ledaren i sista ögonblicket väjde för. Med massmord, våldtäkter och misshandel har Mugabe, militären och det styrande partiet Zanu-PF förvandlat valet till en skärande parodi på demokrati.

Mugabe har själv gjort sin hållning helt klar: ”Hur kan en penna kämpa mot ett gevär?” och ”vi tänker inte ge upp vårt land på grund av ett litet kryss” (på en valsedel) lär han ha yttrat efter valet i mars. Länge har han skyddats av sina vänner i grannländerna och särskilt i Thabo Mbekis Sydafrika, men också det stödet vacklar nu. Den ekonomiska sammanslutningen SADC har tappat tålamodet och kräver att det farsartade valet ska stoppas. Sydafrikas regeringsparti ANC fördömer den zimbabwiska regeringen för att ”hänsynslöst köra över” (”riding roughshod over”) de demokratiska rättigheterna.

Morgan Tsvangirai har under tiden stärkt sitt anseende med det taktiska beslutet att dra sig ur den farsartade valkampen. Han framstår nu som en fredsfurste som av hänsyn till sitt misshandlade folk drar sig tillbaka från striden. Hellre ett manipulerat val, är hans budskap, än fler människor som misshandlas, mördas och våldtas.

Omvärlden har begränsade möjligheter att påverka Robert Mugabe och sanktioner skadar det plågade zimbabwiska folket mer än den åldrade diktatorn och hans marionetter i armén och partiet. Men pressen mot Zimbabwe får inte upphöra och budskapet kan bara vara ett: Nu är det nog!

To the top